Månad: mars 2016

mars 30, 2016
Nästa äventyr, och en av sakerna som var tvunget att bockas från “to-do listan” var Wapta Icefield. 
Detta är en del av det enorma sammanhängande “nätverk” av glaciärer/isfält längs med Icefield Parkway som vi tidigare skrivit om. Vi bokade 2 nätter i Bow Hut, en av sex stugor på Wapta Icefield. 

Det vanligaste är att korsa detta isfält från norr till söder eller tvärtom, vilket tar några dagar och därför finns ett utbyggt stugsystem för övernattningar. Vi gillar dock att åka skidor mer än vad vi gillar att gå, och såg potentialen för fina skimountaineering-objekt från en av stugorna istället.

Bow Hut, som vi valde som bas är en av de större stugorna på Wapta Icefield, och approachen dit tar bara ca 3 timmar. Stugorna är utrustade med madrasser att sova på, gasolkök och vedkaminer, vilket innebär att du bara behöver bära med dig sovsäck och den mat du ska ha = mycket vikt att slippa bära.
Från stugan som ligger på 2400 möh har du sedan cirka 300 meter till foten av den enorma glaciären/isfältet och möjligheten att bestiga flera toppar om dagen. 
För att överhuvudtaget ta sig ut på glaciären och alla toppar i området krävs givetvis kunskap om sprickräddning/glaciärfärdsel, men belöningen i form av oändliga möjligheter gör det värt risken.

​

mars 25, 2016
Årets långfredag spenderades i Surprise Pass, utanför Lake Louise, med en påsktur. Då Sofie varit sjuk tänkte vi satsa på en kortare tur och hade inte speciellt höga förväntningar. Men passande nog så gav oss Surprise pass väldigt fina överraskningar i form av orörda rännor och mäktig exponerad terräng, ett fint åk ner igen satte guldkanten. Överträffande helt klart våra förväntningar med både spänning och hög kvalitet, och en bekräftelse på att förhållandena blir typiskt våriga.

Nästa stopp blir Bow Hut.
Glad påsk på er så länge!

mars 22, 2016

Ännu ett av målen med resan avklarat. Jumbo är ett väldigt omdebatterat ämne här i British Columbia. Det hela började för 24 år sedan med att någon såg möjligheter att utveckla det vilda otillgängliga jumbo till en gigantisk skidanläggning. Det följdes av mängder med protester, insamlingar och liknande, alla med budskapet; Keep Jumbo Wild.

Terrängen här är öppen för allt från extremare bestigningar till fina skogsåk ner på vardera sidor om passet. För större turer rekommenderas inte att gå in, blir en lång dag på närmare 9 timmar bara det…

Efter att ha gått 20km in i Jumbo valley och klättrat 700 höjdmeter upp till Jumbo pass kan vi förutom allt vilt vi har omkring oss konstatera att vi är väldigt ensamma här ute, precis vad vi kom hit för. Det är en känsla som är väldigt speciell, att vara långt bort från civilisationen och kunna känna sig helt ensam. Att Jumbo är orört och vilt är vad som gör det så fantastiskt. Det finns inte många sådana ställen kvar runt om i världen, just därför är den här typen av oppositioner så viktiga. Att se folk kämpa så för att bevara vildmarken gör oss stolta, det är ju en av de saker som vi själva står för. Att kunna göra/inspirera andra till att göra magiska saker i naturen utan att lämna spår efter sig, för att kommande generationer ska kunna uppleva precis samma sak.

Med tältet uppslaget mitt i passet kan man se Jumbo Mountain följt av ett stort gäng andra toppar omringa oss och bara få en att känna sig så liten. Man behöver som ni säkert ser, inte spendera många millisekunder här för att inse att Jumbo bör vara, precis som det alltid har varit.

Skriv under här: https://secure.wildsight.ca/jumbo
Film om Jumbo Valley: https://vimeo.com/channels/thenewlocalism/140346003_

mars 17, 2016
Vi befinner oss i Nelson, British Columbia, där vi spenderat de senaste fyra dagarna med intensiva dagar fyllda med ännu mer lavinkunskap. Vi bor hos en familj, parkerade på deras uppfart där vi blir väl omhändertagna med dusch, vatten, middagar och morgonkaffe. 

Nelson är en stad med 10 000 invånare, och lite av en fristad för människor som vill komma iväg från all växande omvärld. Folk bor i skogen, i gamla skolbussar, på campingar eller vad som erbjuds, utveckling av samhället står inte högst upp på önskelistan. 
Människorna här är utöver att vara lite annorlunda, otroligt hjälpsamma och tillmötesgående, var du än befinner dig här.

Som sagt så har de senaste dagarna spenderats i Whitewaters backcountry och Kootenay Pass, där vi studerat laviner, snötäcke, väder och vägval med allt vad det innebär. 
Denna kurs är en fördjupning från de vanliga lavinutbildningarna, och du går helt enkelt in på djupet för att kunna utnyttja svårare terräng under mer komplexa förhållanden än vad du normalt kan, utan den kunskapen. 

Vi har studerat snökristaller, olika snötäcken och väder,  haft många givande diskussioner och fått hänga med fina likasinnade människor. Vi låter bilderna säga resten. 
​

mars 16, 2016
Vi tog en roadtrip genom Kootenay National Park på väg mot Nelson för att se lite nya vyer längs vägar som vi & Mr Jones ännu inte hunnit uppleva tillsammans. På vägen hittade vi bland annat varma källor vi kunde ta en hike till under en regnig morgon. Helt klart välspenderade timmar i naturens egna spa, och dessutom helt gratis.
Senaste tiden har vi hunnit åka en del skidor i Lake Louise, isklättra för mest troligt sista gången för denna säsong (japp mamma, nu kan du andas ut), vilket betyder all in med skitouring/skimountaineering framöver.

Nu befinner vi oss i Nelson för att gå Avalanche Skills Training 2, en uppföljningskurs inom just vad det låter som. Lavinkurserna här är vad som utgör grunden till de svenska som SLAO håller, vilket gör dem användbara hemma med. Att de även är betydligt mycket billigare här är också ett ganska stort plus.

mars 8, 2016
Bild

Den ungefärliga rutten, prickarna representerar de ställen som inte syns. Cirkuscirkus..


​Som vi har längtat efter denna skönhet. Coire Dubh Integralé bäddar upp för det ultimata alpina äventyret. Ungefär 700 meter? med allt från plastiga isar till klippklättring med långa sprickor gör den till en mixad tur som har allt. Uppstigning 05:00, innebar att det fortfarande var mörkt och stjärnklart när vi började approachen. Lagom till när vi var framme vid startpitchen kom solen fram och fick dagen att kännas väldigt lovande(allt enligt plan). Leden börjar med en ispitch, följt av böljande isar och snöfyllda rännor som går att klättra löpande & med kortrepsteknik. Därpå är det dags för lite mer klippa som inleds med ”crux pitchen” en lång spricka med amerikanska graden 5.7. Sedan leder dig ytterligare några rännor och klätterpassager vidare mot toppen. 6,5 h senare kunde vi med tunga ben stå på toppen och blicka ner från något vi under senaste månaden har blickat upp mot.
mars 7, 2016
Vi har spenderat de senaste dagarna i Kananaskis, läskigt nära var vi senast såg vargen. Har klättrat två nya fall, Chantilly fall dag 1 och Moonlight dag 2, som på grund av sina nordliga riktningar fortfarande gick fint att klättra på.

Imorgon väntar ett äventyr vi längtat efter att checka av på listan…

mars 7, 2016
Bild

Det mesta hamnade med på bild. Det saknas en sak, en viktig sak – gissa vad? På bild: Ryggsäck (35L) , Dunjacka, Glasögon+fodral, Vattenflaska 800ml, Notebook (vattentålig), Första Hjälpen-kit, Handskar, Vindsäck, Liggunderlag, Multiverktyg, Verktygsats(bits), “Lådan” , Jägarsnus, Pannlampa, Dry-bag med extra kläder, GPS, kompass, Penna,

________________________________________________________________________________________________________________
​Det finns många varianter på vad som måste finnas med i en ryggsäck vid skitouring, klättring, vandring eller vad det kan röra sig om. Vi har satt ihop en liten lista på vad vi bär med oss i normalfall vid skidturer eller klättring. Är man en stor grupp kan man ta med sig mer nödvändigheter, och dessutom sprida ut dessa över gruppen.

1. Navigationsprylar
Kan vara det viktigaste du har (om inte första hjälpen, när det hänt något). Karta och kompass är A och O, gärna en kompass som är mer avancerad som du kan mäta med och lättare ta ut riktningar, mäta lutningar och kompensera för deklination. Ta även med anteckningar över den planerade turen som kan vara bra att ha (väder, hinder, tid etc.). GPS och höjdmätare (klocka) är något vi alltid  bär med oss, vilket inte är nödvändigt men smidiga verktyg att ha.

2. Första Hjälpen
Skadar sig någon, är det här det viktigaste du har med dig. Det viktigaste är att du vet vad du har med dig i ditt första hjälpen, och vet vad som ska användas till vad. Sax, rengöringsservetter, handskar, smärtstillande, plåster för små sår, dauerbinda för stabilisering och tryck, ögondroppar för sköljning, sterilkompress för sårhantering, steri-strips för att sluta sår, gel mot brännskador, och gasbindor/elastiska bindor för att trycksätta sår, sax, kirurgtejp/sporttejp och värmepåsar. Här kan också ett litet stycke liggunderlag ingå som alltid ingår i packningen, då den kan användas vid diverse krissituationer.

3. Solglasögon/Solskydd
Bra glasögon som skyddar ögonen + någon typ av solskydd, du vet aldrig när solen tittar fram! (Du kan faktiskt bränna dig rejält ändå)

4. Extra kläder
​Ett extra underställ, en mössa och sockar är ett typiskt “survival-kläd-kit”, utöver det du redan bär med dig, tex en dunjacka, extra handskar, mössa osv.

5. Verktyg
Ett multiverktyg med en bra kniv, och verktyg för att skruva i just dina pjäxor, bindingar eller yxor/stegjärn. Som gruppkit går det givetvis att ta med sig ännu fler verktyg som är bra att ha.

6.”Lådan”
Här har vi en samling med nödvändigheter, några meter repsnöre, lite reparation till tältduk/liggunderlag, silvertejp, tändstål, extra batterier, en diamantfil. Denna går att anpassa till det du själv anser att du behöver!

7. Extra mat
Ta med en extra påse jägarsnus, för då det är verkligen nödvändigt. Kanske någon gel av någon form eller vad du själv föredrar.

8.Vatten
Vattenflaska eller termos, helst ca 800ml-1l stor. Ingen camelback, om du inte är helt övertygad om att det kommer vara plusgrader, om du någonsin kan vara det i bergen… Har du fel fryser den när du behöver den som mest.

9.Pannlampa
Absolut alltid nödvändigt, du vet aldrig om du råkar bli ute tills mörkret anländer. Ta fräscha batterier, och se till att du har med dig extra i “lådan”.

10. Vindsäck/nödskydd
Någon typ av skydd mot väder och vind, det kan vara ett litet tält (klumpigt att bära med), smidigt är en vindsäck, som packar litet men skyddar dig och en till när krisen är framme. Den är rätt najs vid vindiga lunchraster också, och är perfekt att bygga nödbivacker med. En stor plastpåse typ svartsäck eller två kan vara en lösning om du inte har något annat.

Bild

Här finns den saknade pusselbiten med på bilden.

mars 3, 2016
I Rogers pass kom det som sagt en front in och fick därmed det ständiga snöfallet att bytas ut mot solsken. Perfekta tillfällen för större turer, och riktigt fina förhållanden med både kallsnö och sol. Utöver Mt Rogers hann vi också med en del andra turer, däribland Lily Glacier, som har ett rykte att bevara kallsnö väldigt länge. Det bekräftades snabbt när vi från att ha gått igenom dalen i nästan plusgrader äntrar glaciären och möts av isande vindar samtidigt som temperaturen sjunker ner till -13.

Perfekt snö tillbaka ner längs glaciären och sjukt roliga alternativa åk ner för moränerna. Väl nere i värmen igen kan man passa på att njuta av vårvädret som om vi vore hemma, i en solgrop. För oss är det viktigt att ta vara på sådana dagar och inte ta dem för givet, de är mer sällsynta än man tror.

Eftersom glaciärer är extremt komplexa och svårbedömda miljöer att vistas på är det viktigt att veta vad man gör innan man ens sätter sin fot där. Väl på snötäckta glaciärer kan det vara svårt/omöjligt att förutspå var sprickorna kan finnas och därför går vi alltid inknutna på vägen upp (finns undantag t.ex. vid lavinrisk eller över en isig glaciär, då risken finns att båda istället skadas). Med på glaciären följer alltid (utöver vad som är med på en vanlig tur):
• Rep
• Sele
• Slingor 2-3st
• Prusiks 3st
• Karbiner 4-5st
• Alpinyxa
• Snöankare
• Isskruv
• Samt goda kunskaper både om att färdas så säkert som möjligt på glaciärer och glaciärräddning
• ev en liten plastpulley i fickan