Det är svårt att inte låta sig inspireras när man dagligen kan blicka ut mot den vilda nordsidan av La Meije. Det ger intryck av en otillgänglig och grym plats, med dess sprickrika glaciärer, hängande seracer, och för att inte glömma områdets symboliska topp, La Meije.

Sedan vår senaste bivacktur tog vi oss en vilodag men insåg att högtrycket inte verkade ge vika, vilodagen ägnades därför åt planering för ännu ett äventyr. Siktet riktades snabbt mot en variant av 
Tour de la Meije, en tur med övernattning, 2300 höjdmeter på stighudar, ca 3000 fallhöjdsmeter åkning, navigering bland sprickrika glaciärer, flertalet firningar och branta rännor. 

Den första liften kl 09.00 tar oss snabbt upp på 3200 m.ö.h där vi stegar iväg mot Col de La Girose, en liten smal öppning i bergen med en brant och smal ränna på andra sidan, inte bredare än ett par skidor på det smalaste stället. Några firningar senare är vi nere på andra sidan, den soliga sydsidan. 

Dagen fortsätte med ytterliggare rännor, firningar, glaciärer och fin skidåkning innan vi kunde nå målet för dag 1, Promontoire Hut. En stuga som är obemannad och kallställd under vintern, men enligt oss
lyxig. Vi slapp skotta oss in, kunde hänga ut allt på tork i den gassande eftermiddagssolen, och kunde hålla oss sysselsatta i form av pingis och kortspel för att sedan krypa ner under massor av varma täcken, och det bästa av allt – inga andra människor. 

Dag 2 visste vi båda skulle bli den stora utmaningen, att ospårat navigera sig fram bland extremt sprickrik terräng på Glacier de la Meije och samtidigt ha hängande seracer ovanför oss för att påminna om att man bör ta sig därifrån så fort som möjligt (Se flygbild nedan för att få en liten överblick). På andra sidan av glaciären finns en 200 meter lång ränna, som ansluter till ännu en glaciär, Glacier du Tabuchet – vår väg ned. Vi fick oss ett långt åk på 2000 meter i fallhöjd, ända ner till La Grave, där allt började. Där kunde vi slänga upp skidorna på axeln för att gå tillbaka till vår terrass, dricka en efterlängtad kopp kaffe i solen och samtidigt blicka upp mot berget och kunna checka av klassikern Tour de la Meije, dessutom som de första som genomfört den denna säsong. Vi kommer sova gott med tanken av alla förväntansfulla skidåkare som kommer följa våra spår genom den vilda terrängen. 

Inser att det har varit lite dåligt på bloggfronten, men det betyder desto bättre på äventyrsfronten… 
Tänkte att vi skulle dela med oss av våra senaste. En tur som binder samman många av de komponenter som gör en tur komplett; skidåkning, alpinklättring, högtryck & dessutom en övernattning under en stjärnklar himmel.

Allt är däremot inte alltid fantastiskt, en av de stora lärdomarna är att det sällan blir som man tänkt sig. Många dagar har vi stigit upp i natten, gjort en approach på 2-3 timmar för att komma till den tänkta klätterleden för att inse att den helt enkelt inte är i skick (snö som inte går att ta sig fram i, is som ska finnas finns inte osv. Mer om detta tänkte vi komma till i ett senare inlägg. För denna tur gick faktiskt(!!) enligt plan.

Vi tog sista liften upp till slutstationen i La Grave, på med hudarna och sedan gick vi upp till col du girose var Rateau’s västkam startar. Där slog vi upp ett läger för natten, då prognosen visade både vind- och molnfritt så hade vi enbart med oss sovsäck och liggunderlag, för en natt underbar himmel. Kallare än väntat med ca -17 grader som kallast, men med varm sovsäck och dunjacka så klarar man sig rätt långt ändå, speciellt när man kan kika upp mot natthimlen och skåda fler stjärnor än någonsin.

På morgonen fick man motvilligt lämna värmen man byggt upp i sovsäcken för att bege sig ut i kylan, och återigen uppleva smärtan med att försöka få på sig ett par kalla pjäxor. Därefter påbörjades klättringen mot Rateaus västra topp. En tur som börjar med en kamvandring men som involverar mer och mer klättring,och avslutas med lite brantare klättring innan man tillslut når toppen. Därifrån var det som att se ut i oändligheten av berg, allt från det vilda Ecrins massivet till Mont Blanc massivet borta i fjärran. 

Väl tillbaka vid vårt camp så kunde vi ta på oss skidorna för att åka ett fint åk ner på glaciären och sedan vidare mot toppstationen igen där en öl och pizza väntade.

Eftersom högtrycket verkar hålla i sig så blir det mer planering för soliga dagar nu. Bjuder på lite bilder sålänge!