Månad: oktober 2017

oktober 7, 2017

Det är fantastiskt att kunna stå här en lördag morgon, efter att ha slutat jobbet klockan 16.00 dagen innan konstaterar vi”

Bild

Tuolpagorni, Sveriges mest fotograferade berg? Vackert är det.

​Det är en torsdag kväll, längtan efter att ta sig ut i naturen för någon sorts äventyr har i vanlig ordning sugit tag i dina sinnen, utnyttja ledigheten så att säga. Slänger ett öga på väderprognosen för att se om det fina vädret som varit hela veckan tänkt hålla i sig till helgen, det ska det, åtminstone fram till söndag.
Smider snabbt ihop en plan tillsammans med en vän, då Sofie denna helgen arbetar. Ingen av oss har tidigare varit upp på just Kebnekaise av någon anledning, det är ju dessutom så himla nära hemifrån, skamskudden på!
Packningen görs snabbt klar, med är vinterdunjackan eftersom det förmodligen kryper ner under nollan om nätterna så här års.

Vi kommer fram till Nikkaloukta kl 18.00, för att påbörja den 19km långa approachen till Kebnekaise Fjällstation, som denna tiden på året har stängt för säsongen. Det är med spänning och förväntan man knatar in genom bäckmörker och dimma de 19kilometrarna, och 4 timmarna tills man får slå upp tältet och sluta ögonen.
Imorgon väntar en bestigning av Sveriges tak, Kebnekaise, via ”Nygrens Led” till Nordtoppen, för att sedan gå över till Sydtoppen och ned Östra leden tillbaka till tältet vid fjällstationen. En tur som innebär omkring 1500 höjdmeter och cirka 12 km, tur och retur varav 400 höjdmeter innebär klättring av ca grad 3-4.

En tidig start i vanlig ordning för att kunna stå vid klättringens början i god tid, då vi egentligen inte vet hur pass länge det kan tänkas ta att klättra de 400metrarna till toppen. Väl uppe på nordtoppen kunde vi konstatera att det inte tagit mer än ca 1 ½ – 2 timmar, vilket gav oss god tid att beskåda utsikten i det makalöst fina vädret. Solen gassade som om det vore en dag i juli, när vi helt ensamma 15 minuter senare stod på Sydtoppen, Sveriges högsta punkt och försökte urskilja de olika topparna omkring oss. Det är fantastiskt att kunna stå här en lördag morgon, efter att ha slutat jobbet klockan 16.00 dagen innan konstaterar vi, före vi påbörjar nedfärden mot Östra leden.
Även Östra leden gick smidigt och smärtfritt, och den var väldigt simpel att hitta med GPS-klockans hjälp. Snart var vi nere vid tältet för middag och återfärd de 19 kilometrarna mot bilen i Nikkaloukta. Denna gången var inte promenaden lika förväntansfull, och 19 kilometer kan kännas fruktansvärt långt kan jag lova. Men vi tog oss hem, lagom till kvällsfikat på lördagkvällen, och kunde vakna upp hemma i sängen på söndag morgon med en hel dag till av helgen, tänk vad mycket man kan hinna med på kort tid.

För den som söker information om Nygrens Led kan jag nämna att den i vårt fall hade relativt mycket snö kvar på sig, som var väldigt enkel att sparka steg i, klippan var torr och bjöd inte på några svåra passager (max grad 4). Klättringen gjordes löpande/kortrep hela vägen med ett litet set kammar och kilar. Värt att tänka på är toppdrivorna som kan växa sig gigantiska, framförallt vintertid men även under sommaren kan stora hängdrivor finnas kvar som riskerar att lossna.
God tur!  

oktober 2, 2017

Vi tycker det är coolt med kunskap, vi tycker det är coolt att våga fatta det rätta beslutet och vi tycker det är coolt att vilja förmedla det budskapet vidare.

Vi är sjukt stolta, nervösa och förväntansfulla över att ännu ett år få möjligheten att representera stiftelsen Skiers Left som ambassadörer. 
Skiers Left är en ideell stiftelse som står för att sprida kunskap om lavinsäkerhet och säkerhet bland bergen. Till exempel genom att anordna gratis lavinutbildningar och lavinföreläsningar över hela Sverige.

Gå in på www.skiersleft.com för att läsa mer och donera pengar för att arbetet ska kunna fortgå med arbetet att sprida kunskap och säkerhet!

Ännu ser vi tyvärr otroligt stora mängder av knepiga beslut där ute, en del som får en att stänga ögonen av rädsla för en stund. Det finns inga genvägar in i den här världen, ingen utrustning du kan köpa för att ersätta kunskap. Det är förstås frestande att inte låta den där sluttningen stabilisera sig, du har ju bara den här helgen kvar av ledigheten, eller kanske var det enda chansen det här året att åka den där rännan du lurat på uppe i Lyngen? Tänk om. 
Betala för en lavinutbildning, läs böcker och praktisera teorin, var ute och gräv anteckna och bara vistas i bergsmiljö (utan objektiva faror) och det kommer ge dig både rolig kunskap men också en trygghet och mer nöje när du är där ute bland bergen.

Det finns en intressant tabell ur Bruce Tempers “Staying Alive in Avalanche Terrain” som leker med tanken om att en person utan lavinkunskap som totalt ignorerar riskerna vistas ute i 100 dagar om året kommer förmodligen också förolyckas inom det första året. Låt säga att personen undviker att vistas ute de dagar det är dåligt väder,  och personen klarar sig högst i något år.  
Det kan inte vara mer tydligt att kunskap, förståelse och erfarenhet är ett måste för att vistas säkert i bergen, låt oss tillsammans sprida det vidare!