BLOG

Posted by Outdoorsouls on mars 3, 2016

Glaciärer och solgropar

I Rogers pass kom det som sagt en front in och fick därmed det ständiga snöfallet att bytas ut mot solsken. Perfekta tillfällen för större turer, och riktigt fina förhållanden med både kallsnö och sol. Utöver Mt Rogers hann vi också med en del andra turer, däribland Lily Glacier, som har ett rykte att bevara kallsnö väldigt länge. Det bekräftades snabbt när vi från att ha gått igenom dalen i nästan plusgrader äntrar glaciären och möts av isande vindar samtidigt som temperaturen sjunker ner till -13.

Perfekt snö tillbaka ner längs glaciären och sjukt roliga alternativa åk ner för moränerna. Väl nere i värmen igen kan man passa på att njuta av vårvädret som om vi vore hemma, i en solgrop. För oss är det viktigt att ta vara på sådana dagar och inte ta dem för givet, de är mer sällsynta än man tror.
Eftersom glaciärer är extremt komplexa och svårbedömda miljöer att vistas på är det viktigt att veta vad man gör innan man ens sätter sin fot där. Väl på snötäckta glaciärer kan det vara svårt/omöjligt att förutspå var sprickorna kan finnas och därför går vi alltid inknutna på vägen upp (finns undantag t.ex. vid lavinrisk eller över en isig glaciär, då risken finns att båda istället skadas). Med på glaciären följer alltid (utöver vad som är med på en vanlig tur):
• Rep
• Sele
• Slingor 2-3st
• Prusiks 3st
• Karbiner 4-5st
• Alpinyxa
• Snöankare
• Isskruv
• Samt goda kunskaper både om att färdas så säkert som möjligt på glaciärer och glaciärräddning

• ev en liten plastpulley i fickan
Posted by Outdoorsouls on februari 29, 2016

Climbing with the wolves

Det må vara praktiskt att klättra i dagsljus, men det är något magiskt över att klättra med pannlampa och en stjärnklar natthimmel som de enda ljuskällorna.

Vi befinner oss vid Kings Creek, ute i Kananaskis ödsliga omgivning. Där leder en kanjon oss tillslut till en blå is som mörkret strax därpå förvandlar svart. Vi klättrar i pannlampans sken, till ljudet av bäcken som rinner längs kanjonen. Två pitcher senare, kan vi från toppen av fallet se upp mot en klar himmel full av lysande stjärnor.

Nöjda efter kvällens mission kör vi vidare mot nattens sovplats. Längs vägkanten får vi syn på en silverfärgad figur.
“Var det?!”
“Ja”
En livs levande varg. Trots att ingen av oss vågade lämna Mr Jones trygghet den natten så fick det avsluta dagen på bästa tänkbara sätt.

På tal om vargar… Totalt finns ca 400.000 vargar runt om i världen. Främst i Nordamerika, norra Asien och delar av Europa. Kanada är bland dom ställen där det finns flest vargar, ca 60.000 (ca 400 i Sverige). Vargens enda naturliga fiender är människan och tigern.

Posted by Outdoorsouls on februari 26, 2016

Mt Rogers

Efter ännu några dagar i paradiset har vi äntligen kunnat checka av ett av våra mer efterlängtade objekt, närmare bestämt Mount Rogers. På sina ståtliga 3169 meter över havet är det en av topparna här i Rogers pass som är svår att slita ögonen ifrån. Kan bero på den dramatiska skönheten av hur Mount Rogers med följe av inga mindre än Swiss Peaks & Hermit reser sig som en vägg upp från glaciärerna och vidare mot skyarna.

Vi har väntat på de perfekta förhållandena för att ens kunna fundera på att ta oss an Mt Rogers, när det igår kändes som att det mesta talade till vår fördel så tog vi äntligen chansen.

För att ta sig till toppen måste först 2000 höjdmeter bemästras. På vägen krävs navigering genom ett område med oändliga moräner ökänt som Bermuda Triangeln av Rogers Pass.
Näst på tur är Swiss Glacier som ska korsas för att man tillslut ska kunna klättra de sista 300 fallhöjdsmetrarna i en lutning upp mot 50 grader. Sedan kan du äntligen bege dig ner för vad som kallas Rogers col, ett brant åk som leder dig tillbaka ut på Swiss Glacier. 8-9 timmar senare var vi båda väldigt glada att se Mr Jones igen.

Sammanfattningsvis utgör Mt Rogers ett perfekt recept för en stor dag bland bergen.

Posted by Outdoorsouls on februari 22, 2016

Höga berg och (mega)djupa skogar

Vi hann mellanlanda i Revelstoke i två dagar där Sofie gick en lavinkurs (Avalanche Skills Training 1), innan vi åkte tillbaka till Rogers Pass igen. Börjar kanske märkas att vi trivs där? Under 4 dagar har vi bott inne i passet och hunnit med följande:

​Dag 1-3 Första tre dagarna i passet bjöd inte på desto mer sikt eller positiva lavinförhållanden, vilket gör att alternativen blir betydligt färre. Därför valde vi några riktigt fina skogsåk, som de kanadensiska skogarna bjuder på. Att det har kommit över 100cm snö inom en vecka gör inte direkt saken sämre… 

Dag 4: Little Sifton Traverse
Och så kom sikten äntligen tillbaka, med följe av solsken dessutom. All snö som kommit senaste veckan har inte riktigt hunnit stabiliseras än, Little Sifton gör det möjligt att undvika branta sluttningar och kändes därför som ett av de bättre alternativen idag. Utsikterna man möts av på väg mot toppen (och ner) visar verkligen hur fantastiskt Rogers Pass är. 
Posted by Outdoorsouls on februari 14, 2016

Rogers Pass 2.0

Detta besök i Rogers har varit allt från strålande sol till dumpande snö. Här har vi hunnit med tre turer till. Omgivna av dessa magiska landskap har vi haft långa dagar ute bland bergen följt av goda välförtjänta middagar. Därefter en och annan pokerturnering, välja ut passande turer inför nästkommande dag eller bara krypa ner i sovsäcken och höra snön falla innan man en blinkning senare faller in i djupsömn. ​​

Dag 1: Cheops
​Efter att ha marscherat hela vägen till Balu pass börjar stigningen upp mot toppen. 5 timmar efter start stod vi där och kunde med solen i ögonen se mil efter mil med ännu fler berg.

Dag 2: Mushroom People
​Dålig sikt på grund av snö, och varma förhållanden fick oss att planera turen till en kallare plats med östlig riktning. I hopp om att få kall snö och säkra förhållanden föll valet på Mushroom People, som fått namnet för sina 500 fallhöjdsmeter av pillows. Pillows, och kul var det.
Dag 3: Tree Triangle/Asulkan cabin
Detta skulle alltså bli en “torrare dag”, därav hade vi siktat in oss på en längre tur i det alpina.  Men, ju längre in i dalen i Asulkan vi kom desto mer snöade det istället. Det fick oss att sikta mot Asulkan cabin för att åka ner i en drömskog med djupa mängder snö. Så åket blev inte lika långt som planerat, men efter sån kvalitet i varenda sväng fanns det ingen bitterhet kvar.