BLOG

Posted by Outdoorsouls on mars 22, 2019

Senja 2.0

Vi har lovat oss själva sen vårt senaste besök på ön, att vi måste komma tillbaka varje vinter för att klättra -och nu var det dags för årets upplaga.
Tre dagars ledighet bäddade för en chans att ta sig dit, och vi packade i vanlig ordning bilen kvällen efter jobbet och rullade de tre timmarna ut till ön. Vid det här laget vet vi redan vilken plats vi ska tälta på, och allt går smärtfritt, den här gången med lite mildare temperaturer än förra året.
Väderprognosen är som vanligt alltid ett lotteri, och det gäller helt enkelt att chansa på att vädret tillåter dig att klättra.
Första dagen ville vi ha en kortare dag, eftersom vi anlänt så sent dagen innan. Vi hade året innan spanat på leden “The Trolls, The Trolls – M5 250m” som ligger på den fina mini-alpina väggen Kyle. Kort sagt, en mycket fin led med gradvis stegrande svårighet och ett väldigt kämpigt och delikat crux (se bild).

Följande nätter spenderades i vanlig ordning på Senja Lodge, för att få lite lyx och möjlighet att torka alla kläder (de blir oftast rätt blöta vid vinterklättring). Vi fick tips om en ny led som blivit klättrad, som skulle ringla sig upp nordväggen på Stor Brusen, en led vid namn “Fjordwand, AI5, 300m). Den ville vi självklart prova, då den såg väldigt astetisk ut. Dagen efter, står vi vid insteget lite förvånade – bara 1 timmes approach från bilen, trots den stora mängden snö och inga snöskor. Vi börjar klättringen som är superfin alpin-is av den brantare karaktären. Vi hinner 1 replängd upp, innan det plötsligt börjar hagla och blåsa. Det tar inte lång stund innan spindrifts seglar ned på väggen – helt normat vid sånt här väder. Plötsligt ökar däremot dessa “spindrifts” i styrka, och det är uppenbart att detta inte är en bra plats att befinna sig på just nu, vädret fortsätter förvärras och snön kommer ned som en älv just där vi klättrar. Vi måste hitta en väg ned – snabbt!

Någon timme senare är vi nere vid bilen igen, lite skakiga och förvånade över den snabba vändningen av situationen. Allt gott, och vi är tillbaka i säkerheten. Vädret för morgondagen ser mycket bättre ut (stor sol!) och vi planerar att återvända till leden dagen efter istället. Nu vill vi bara tillbaka för att laga mat , dricka kaffe och mysa!
Sista dagen är här, och det nya försöket på “Fjordwand” återupptas. Vi vaknar däremot inte till en stor sol, utan snarare till whiteout och snöstorm. Vi misstänker att det är en kortvarig företeelse, och kör på enligt plan. Vi påbörjar till och med approachen, men inser ganska fort att det även idag verkar finnas stor risk för att gårdagens upplevelse ska ske igen – vi får byta till Plan B. Detta är även denna en väldigt ny led, en mixled av okänd gradering som ligger nära vägen, men som bara är ca 200m lång, och kallas “Tunnel Vision WI5,M5” . Den bjöd på fantastiskt rolig mixad klättring hela vägen, och avslutades med speciella isformationer på toppen som fick säkras med stubbisar (10cm) och delikat placerade kamsäkringar på utvalda platser. En perfekt led som avslutning för en lite kortare dag på ön!

<

Posted by Outdoorsouls on mars 11, 2019

Iceclimbing in Stora Sjöfallet

A glimpse from our birthday two weeks ago. We went to find some ice far from Narvik when the storms were crashing towards the coastal mountains. We ended up in “Stora Sjöfallet Nationalpark”, where we found perfect ice and @anthonytianphoto making some magic with his camera, all powered by some REAL Turmat !

Posted by Outdoorsouls on mars 5, 2019

NARVIK WEEKEND

En helg med utgångspunkt i hemmet i Beisfjord, strålande väder, perfekt snö & goda vänner – vad mer kan man begära en vinterhelg i Mars?

Från att ha varit dystert regnande & hårda stormar för bara en vecka sedan, och hoppet för den fortsatta vintern nästan kändes ute – kom den ultimata vändningen. 30-40cm nysnö på en nu väldigt stabil botten sedan den förra regnstormen har åter gett optimala skidförhållanden. 

Vart tar man sig då, när nysnön ligger färsk och allting inbjuder till fantastisk skidåkning? 
Vi startade helgen med en kändis – Gagnesakslarännan , som vi besökt flera gånger redan. Det är en tur som är helt fantastisk i bra förhållanden , kan du tänka dig 1100 fallhöjdsmeter i en rännformation fylld av mjuk orörd snö? Turen bjuder dessutom på en fin tur upp längs normalvägen som samtidigt ger dig bra information om snötäcket längs vägen upp. Turen är givetvis inte riskfri utan kräver goda “routefinding skills” och går igenom lavinterräng men ger alltid möjligheten för retur längs normalvägen om snötäcket inte får godkänt. En liten bit rep kan vara en god idé för att säkert kunna approacha kanten för insteget i rännan som ibland kan bestå av en hängdriva. Kom ihåg att rännan ligger i en annan aspekt och påverkas på ett annat sätt av vinden än majoriteten av vad uppvägen gör.

Dag 2 valde vi ett fjäll som vi inte besökt på många år, men som vi ville testa för att kunna åka skidor hela vägen hem till huset. Storfjellet – ett fjäll som bjuder på otroligt många valmöjligheter för åkning – från branta fjällsidor ned sörvesttoppen, snöfyllda grytor i nord eller glassiga sprickrika glaciäråk ned glaciären i öst. Toppen ligger cirka 8.3 km och drygt 1500 höjdmeter från parkeringen vid slutet av Tömmerbakkveien. Vägen upp (normala vägen) går inte genom terräng som är brantare än 30grader – men just den sektionen är också den som oftast är mest påverkad av vinden – det definitiva cruxet på turen. Du befinner dig också exponerat för laviner från de höga omkringliggande fjällsidorna på turen upp, så även här är kravet på god route finding väldigt viktig!

Löp och köp topptursboken för Narvikområdet (Toppturer Rundt Narvik – Mikael af Ekenstam) och ta nästa tåg upp till ett av Skandinaviens främsta områden för toppturer!


Posted by Outdoorsouls on januari 23, 2019

FJÄLLJOURNAL

I senaste numret av Fjälljournal finner ni ett inslag om isklättring i området Abisko/Riksgränsen/Narvik – levererat av oss! En förövrigt otroligt välarbetad tidsskrift med relevanta inslag från vår avlägsna del av Sverige!

Vi hoppas det ska få fler att vilja utforska vår otroliga natur av alla möjliga aktiviteter som finns att göra här uppe – året om (till exempel isklättring).

Artikeln finns att läsa direkt här under, eller så surfar ni in på : https://issuu.com/fjalljournal/docs/fjalljournal-5_webb för att läsa hela senaste numret av #Fjälljournal. ENJOY!


Posted by Outdoorsouls on januari 10, 2019

Stora Sjöfallet Nationalpark

Vi reser 45 minuter västerut ifrån vår hemstad Gällivare & hamnar i en liten stugby kallad Aggala. Detta är porten till den riktiga vildmarken – Världsarvet Laponia.

3 dagar fri ifrån allt som heter arbete. Väderprognosen hemma i Narvik är allt annat än lovande – här ska det regna i flera dagar.
Motivationen är så otroligt hög efter en tid med allt för mycket rutin och arbete, vi måste finna oss någonstans där äventyret finns!

Det tar inte så länge innan vi kommer på det – isklättring i Stora Sjöfallet!
Vi packar väskorna och hoppar i bilen på kvällen efter arbetet, nu har vi 3 lediga dagar framför oss med isklättring och en otroligt mysig stuga som boning.
Det är ca 45 mil att köra ifrån vårt hus i Beisfjord till Stora Sjöfallet, medan det fågelvägen bara är 10..
Som sagt, motivationen har talat och vi låter oss inte påverkas av distansen. Vi kör i en stadig takt mot Sofies familjs stuga i Aggala. Väl framme i stugan står termometern på -13 utomhus och -10 i stugan – dags att tända eld i den öppna kaminen. Här finns allt som en stuga i de norrländska skogarna skall ha – en vedeldad bastu, en gammal skoter och härliga gamla täcken.

Härifrån har vi 1 timme in till Stora Sjöfallet Nationalpark, en av fyra nationalparker som utgör Världsarvet Laponia. De här platserna har en ständig dragningskraft för oss, förmodligen på grund av ovissheten av vad som finns där ute i det vilda, det känns så stort och mystiskt allt det där som döljer sig i väst.
Den här gången är vi inte här för någon lång expedition i Sareks djupa dalgångar, utan för att klättra några av de vackra isfallen som ligger längs med vägen ut till Ritsem.
Stora Sjöfallet är förmodligen den främsta platsen för isklättring i Sverige – här finns långa fina islinjer med en kort approach! Vi rekommenderar att se över föraren som finns över området , den har ni här: https://klatterklubben.files.wordpress.com/2011/04/storasjc3b6fallet2.pdf
Här finns allt man behöver veta beskrivet, och vi kan varmt rekommendera ett besök! I början av Januari är ljuset väldigt speciellt, och kanske får du ett härligt rosa-skimrande solsken på isen medan du klättrar. Slutet av Februari/tidigt i Mars är förmodligen den bästa perioden att vara här. Då kan du få klättra i solsken, utan isarna smälter för det! Det är något som inte hör vanligheten till inom isklättervärlden.

Under vårt senaste besök klättrade vi “Grevinnan” samt leden “Nästan Alpint”. Som alltid, var noga att tänka på lavinproblematiken innan ni beger er ut på vissa av lederna, vissa är särskilt utsatta för laviner.