Tänkte att vi skulle dela med oss av våra senaste. En tur som binder samman många av de komponenter som gör en tur komplett; skidåkning, alpinklättring, högtryck & dessutom en övernattning under en stjärnklar himmel.
Allt är däremot inte alltid fantastiskt, en av de stora lärdomarna är att det sällan blir som man tänkt sig. Många dagar har vi stigit upp i natten, gjort en approach på 2-3 timmar för att komma till den tänkta klätterleden för att inse att den helt enkelt inte är i skick (snö som inte går att ta sig fram i, is som ska finnas finns inte osv. Mer om detta tänkte vi komma till i ett senare inlägg. För denna tur gick faktiskt(!!) enligt plan.
Vi tog sista liften upp till slutstationen i La Grave, på med hudarna och sedan gick vi upp till col du girose var Rateau’s västkam startar. Där slog vi upp ett läger för natten, då prognosen visade både vind- och molnfritt så hade vi enbart med oss sovsäck och liggunderlag, för en natt underbar himmel. Kallare än väntat med ca -17 grader som kallast, men med varm sovsäck och dunjacka så klarar man sig rätt långt ändå, speciellt när man kan kika upp mot natthimlen och skåda fler stjärnor än någonsin.
På morgonen fick man motvilligt lämna värmen man byggt upp i sovsäcken för att bege sig ut i kylan, och återigen uppleva smärtan med att försöka få på sig ett par kalla pjäxor. Därefter påbörjades klättringen mot Rateaus västra topp. En tur som börjar med en kamvandring men som involverar mer och mer klättring,och avslutas med lite brantare klättring innan man tillslut når toppen. Därifrån var det som att se ut i oändligheten av berg, allt från det vilda Ecrins massivet till Mont Blanc massivet borta i fjärran.
Väl tillbaka vid vårt camp så kunde vi ta på oss skidorna för att åka ett fint åk ner på glaciären och sedan vidare mot toppstationen igen där en öl och pizza väntade.
Eftersom högtrycket verkar hålla i sig så blir det mer planering för soliga dagar nu. Bjuder på lite bilder sålänge!
