BLOGG
Mörker, kyla, frysna händer och fötter, bultande underarmar, tidiga helgmorgnar och termoskaffe.
Samtliga ingredienser till en tidig vinter i hemtrakterna i nordligaste Sverige, fylld av isklättring.
Det är en härlig känsla att ständigt ha en tid att se framemot, oavsett om det är den djupaste vintern, vår, sommar, höst, isklättring, klättring eller toppturer på skidor.
Att ha alla dessa aktiviteter att prägla sitt år med gör att allting som lider mot sitt slut också betyder början för något annat.
För stunden präglas höjdpunkterna av isklättring, en säsong som sträcker sig från november ända till april här uppe.
Det är ett fantastiskt sätt att ta sig ut i naturen den här stunden på året, ta vara på de få timmar ljus som vi får och faktiskt kunna göra något du älskar.
Dessutom kan vi garantera att din helg kommer kännas betydligt längre om du tar dig ut för en heldag på äventyr, och mat, värme eller en bastu kommer aldrig sitta bättre.
Närmaste isklättring hittar du med bara 40 minuter i bil från centrala Gällivare, perfekt för en förmiddag av klättring. 13 mil bort, närmare bestämt Stora Sjöfallet är ett av Europas främsta platser för isklättring, där hålls också en isklätterträff i Mars/Februari varje år. För mer information om de olika platserna och tydliga vägbeskrivningar finns en klätterguide online om du söker på ”förare sjöfallet”.
Är du sugen att testa på isklättring anordnar vi ett tillfälle den 4:e december, och ett den 11:e december, anmäl dig via denna länk: https://goo.gl/forms/aMfYRLD2s9uvkW112
Ta chansen att upptäcka ett otroligt givande intresse, du kommer inte ångra dig!
Att ha alla dessa aktiviteter att prägla sitt år med gör att allting som lider mot sitt slut också betyder början för något annat.
För stunden präglas höjdpunkterna av isklättring, en säsong som sträcker sig från november ända till april här uppe.
Dessutom kan vi garantera att din helg kommer kännas betydligt längre om du tar dig ut för en heldag på äventyr, och mat, värme eller en bastu kommer aldrig sitta bättre.
Det är svårt att inte bli fascinerad av omgivningarna, och tänka sig hur det måste ha varit att stå inför dom mäktiga bergen ovetandes om vad som fanns där uppe bland dem. Utan möjligheten att ta sig upp de första 2800 höjdmetrarna med hjälp av lift och med helt annan utrustning skapade klättrare för över hundra år sedan klätterleder som än idag ses som stora prestationer. Det är dessa krigare och förebilder som har banat väg för dagens alpinister och gett oss alla förutsättningar man behöver för att på ett betydligt enklare sätt, kunna fokusera på att göra det vi älskar.
Efter en sommar bland de norska fjällen är det inte riktigt så att man går och längtar efter att hoppa in och trängas i en fullpackad lift tillsammans med andra människor som också är på väg upp mot dagens äventyr, tanken slog oss att vi nog inte kommer känna oss ensamma där uppe. Men att hoppa av liften, och 20 minuter senare befinna sig på 3800 meters höjd, vandra ut från stationen, ta på sig stegjärnen, fram med isyxan, knyta in sig i repet och kliva över staketet ut till äventyret, det är en magisk känsla.
Därefter kliva upp på en smal rygg där du verkligen måste se var du sätter dina fötter, för att sedan vara tvungen att ta ett stort kliv över en bottenlös bergschrund på väg ut på ett respektingivande glaciärlandskap med vassa toppar som visar sig från alla håll och kanter. Där splittras folkmassan och alla banar väg i olika riktningar beroende på dagens planer. Det här med alperna är kanske inte så dumt ändå. Klättra sin led, och ta sig tillbaka till stationen för att kunna packa ihop sina saker och bara hoppa på liften ner igen, bara under en dag! En tur som utan lift skulle kräva så mycket mer jobb och slit, kan man istället bara spola fram till den ”roliga” biten, och fokusera på klättringen. Komma ner till stan igen, kunna sätta sig ner och äta en glass eller dricka en kaffe i solen på en uteservering och spana högt upp mot Aiguille du Midi för att inse att du verkligen stod där uppe bara några minuter tidigare. Då kan det vara värt att trängas lite i liften.
Alperna, vi ses snart igen.
För att börja sammanfatta sommaren så finns en detalj som vi nog helt missat att ta med.
Under några dagar i juli befann vi oss i Älvsbyns mörka skogar för att utbilda oss till hjälpinstruktörer på klippa, och även en del kamraträddningsmoment.
Som hjälpinstruktörer kan vi dels hålla i prova-på klättringar utomhus, anordna firningsarrangemang men kanske framförallt medverka som just hjälpinstruktörer på Grund och Fortsättningskurser i klippklättring. Kort och gott är det ett av stegen till att i framtiden certifiera oss som Klippklätterinstruktörer, och ett bevis på den kunskap vi besitter vad gäller klättring, tekniker och utrustning.
Under de fullpackade dagarna vid Dödlarsberget, tillsammans med Pontus Frank (Klippklätterinstruktör) från Jocke & Pontus Klätterskola gick vi igenom allt från att rädda en skadad/medvetslös försteman, till pedagogik och planering runt klättringsarrangemang.
Tag gärna kontakt med oss om du har frågor kring klättring,utrustning eller bara vill testa på så kan vi garanterat hjälpa dig med det.
Tack till Pontus och Joakim för möjligheten till en skräddarsydd utbildning och förmånen att nu kunna kalla oss hjälpinstruktörer på klippa.
