BLOGG
Ännu ett av målen med resan avklarat. Jumbo är ett väldigt omdebatterat ämne här i British Columbia. Det hela började för 24 år sedan med att någon såg möjligheter att utveckla det vilda otillgängliga jumbo till en gigantisk skidanläggning. Det följdes av mängder med protester, insamlingar och liknande, alla med budskapet; Keep Jumbo Wild.
Terrängen här är öppen för allt från extremare bestigningar till fina skogsåk ner på vardera sidor om passet. För större turer rekommenderas inte att gå in, blir en lång dag på närmare 9 timmar bara det…
Efter att ha gått 20km in i Jumbo valley och klättrat 700 höjdmeter upp till Jumbo pass kan vi förutom allt vilt vi har omkring oss konstatera att vi är väldigt ensamma här ute, precis vad vi kom hit för. Det är en känsla som är väldigt speciell, att vara långt bort från civilisationen och kunna känna sig helt ensam. Att Jumbo är orört och vilt är vad som gör det så fantastiskt. Det finns inte många sådana ställen kvar runt om i världen, just därför är den här typen av oppositioner så viktiga. Att se folk kämpa så för att bevara vildmarken gör oss stolta, det är ju en av de saker som vi själva står för. Att kunna göra/inspirera andra till att göra magiska saker i naturen utan att lämna spår efter sig, för att kommande generationer ska kunna uppleva precis samma sak.
Med tältet uppslaget mitt i passet kan man se Jumbo Mountain följt av ett stort gäng andra toppar omringa oss och bara få en att känna sig så liten. Man behöver som ni säkert ser, inte spendera många millisekunder här för att inse att Jumbo bör vara, precis som det alltid har varit.
Skriv under här: https://secure.wildsight.ca/jumbo
Film om Jumbo Valley: https://vimeo.com/channels/thenewlocalism/140346003_
Nelson är en stad med 10 000 invånare, och lite av en fristad för människor som vill komma iväg från all växande omvärld. Folk bor i skogen, i gamla skolbussar, på campingar eller vad som erbjuds, utveckling av samhället står inte högst upp på önskelistan.
Människorna här är utöver att vara lite annorlunda, otroligt hjälpsamma och tillmötesgående, var du än befinner dig här.
Som sagt så har de senaste dagarna spenderats i Whitewaters backcountry och Kootenay Pass, där vi studerat laviner, snötäcke, väder och vägval med allt vad det innebär.
Denna kurs är en fördjupning från de vanliga lavinutbildningarna, och du går helt enkelt in på djupet för att kunna utnyttja svårare terräng under mer komplexa förhållanden än vad du normalt kan, utan den kunskapen.
Vi har studerat snökristaller, olika snötäcken och väder, haft många givande diskussioner och fått hänga med fina likasinnade människor. Vi låter bilderna säga resten.
Nu befinner vi oss i Nelson för att gå Avalanche Skills Training 2, en uppföljningskurs inom just vad det låter som. Lavinkurserna här är vad som utgör grunden till de svenska som SLAO håller, vilket gör dem användbara hemma med. Att de även är betydligt mycket billigare här är också ett ganska stort plus.
Som vi har längtat efter denna skönhet. Coire Dubh Integralé bäddar upp för det ultimata alpina äventyret. Ungefär 700 meter? med allt från plastiga isar till klippklättring med långa sprickor gör den till en mixad tur som har allt. Uppstigning 05:00, innebar att det fortfarande var mörkt och stjärnklart när vi började approachen. Lagom till när vi var framme vid startpitchen kom solen fram och fick dagen att kännas väldigt lovande(allt enligt plan). Leden börjar med en ispitch, följt av böljande isar och snöfyllda rännor som går att klättra löpande & med kortrepsteknik. Därpå är det dags för lite mer klippa som inleds med ”crux pitchen” en lång spricka med amerikanska graden 5.7. Sedan leder dig ytterligare några rännor och klätterpassager vidare mot toppen. 6,5 h senare kunde vi med tunga ben stå på toppen och blicka ner från något vi under senaste månaden har blickat upp mot.
Imorgon väntar ett äventyr vi längtat efter att checka av på listan…
