Vi hittade förmodligen en av de bästa husvagnsparkeringarna man kan föreställa sig, en stor parkering med makalöst ren och välstädad mulltoa och framförallt ensamhet, dessutom var det även härifrån starten till Store Lenangstinden gick ifrån.
Det innebär tuffa dagar när vädret erbjuder alla möjligheter till att göra de åk eller klättringar man vill, en lång uppehållsperiod och lite vind och fortsatt relativt stabila temperaturer hade skapat stabila förhållanden i de flesta väderstreck, och även fast solen var påtaglig ville den inte riktigt påverka snön ännu.
Vi siktade direkt in oss på Trolltinden, en av få toppar i Lyngen (tillsammans med bla Anderstind och Sågbladet) som kräver klättring för att nå toppen. Vi valde en tydlig sydväst/västlig ränna för att nå toppkammen strax innan toppen. Rännan erbjöd en tung men relativt snabb väg upp, och kompakt snö och fin skidåkning ner.
I klassisk Lyngen-anda ser klättringen bra ut och relativt lätt, om det inte vore för att blomkålssnön istället för att vara kompakt och bära dina fotsteg bara rasar sönder som den lättaste pudersnön. Det innebär ett obehagligt krafsande efter fotsteg på den snötäcka stenen undertill, det vore otroligt mycket enklare om snön bara kunde vara kompakt nog att använda som fotsteg.
Efter en travers på nordsidan av ryggen var vi igen uppe på toppkammen som inte var bredare än dina två fötter ihop, och kunde se cruxet upp till toppen, brant och otroligt luftig klättring senare kunde vi stå på toppen, säkrade från ett ihopfruset toppröse. Vi tog oss en lunchpaus, njöt av utsikterna och skådade alla guidade grupper på väg upp mot Store Jaegervasstind. Enda firningsalternativet vi kunde finna efter lite skottande var det ihopfrusna toppröset, stabilt nog att bära våra lätta kroppar tyckte vi och firade tillbaka ned på ryggen. Nu gällde det att vara snabb ner i rännan, innan solen hann börja värma allt för mycket is/snö ned från bergssidorna som omvälver rännan.
Dagen slutade med en god middag och en god natts sömn i husvagnen innan en tidig uppstigning för nästa projekt, ett besök till Store Lenangstind.
Store Lenangstind är den högsta toppen på norra Lyngenhalvön, och kräver även denna åtminstone en luftig vandring längs en kam för att nå toppen. Andreas Fransson åkte här ett åk som är svårbegripligt och en otrolig prestation såväl skid, som klättermässigt ett åk som går på västsidan av detta makalösa berg.
Vi valde vår väg upp på sydsidan, längs en brant ränna som även denna tog en liten genväg till toppkammen, och skulle visa sig hade perfekt kompakt snö för skidåkning ned. Cruxet och orosmomentet bestod av en hängdriva i toppen av rännan, som enligt guideboken ofta var stor men till vår lättnad visade sig den ha rasat och inte riktigt hunnit bygga upp sig igen.
Kamvandringen till toppen av Lenangstinden var inte lika utmanande som den till Trolltinden, om än dock väldigt luftig och kanske ännu mindre trevlig att falla på. Toppen erbjuder en utsikt som är svår att begripa, och när man nu sitter här en månad senare kan man inte riktigt tro att man överhuvudtaget har varit där, det känns som en dröm. Det fina är att det inte bara är en dröm, utan en verklighet som alltid kommer leva kvar som fantastiska minnen, det är värt mer än det mesta.
