Senja

mars 18, 2018

Vad ska vi göra, hur är vädret, vart ska vi åka? De vanliga frågeställningarna som rabblas under morgonen dagen innan man blir ledig. Vi skriver ned alternativen för att sakta men säkert komma fram till ett resultat enligt uteslutningsmetoden. Isklättring där, alpinklättring där, skidåkning där. Tillslut kommer vi fram till två heldagar alpinklättring på ön Senja, 4 timmar ifrån Abisko. Vi planerar att åka samma kväll efter jobbet och slå upp tältet på första bästa plats mitt i natten. Bilen måste packas färdigt och allt handlas innan avfärden och jobbet, det är stressigt.

Klockan är 01.30 när vi svänger in på en liten skogsväg någonstans på Senja. Termometern visar minus 16, ovanligt kallt för att vara så nära havet, det kommer bli en huttrande natt eftersom sovsäckarna bara klarar runt -8. Vi somnar snabbt och huttrar oss genom natten, och vaknar direkt solen börjar skina på tältet kl 07.
Vi försöker värma igång genom lite joggning men det är riktigt isigt ute, en snabb frukost och in i bilen och värmen.
Vi åker ut mot bergen för att reka och försöka hitta någon linje att klättra som ligger nära vägen, ju fler väggar vi passerar desto mer förvirrad blir vi – det är klätterbara linjer överallt! Vi har inga beskrivningar överhuvudtaget, utan går bara på magkänslan vilket bidrar till känslan av äventyr.
Tillslut faller valet på en liten tunn is som sträcker sig upp till en hylla som sedan avslutas med ett brant isfall på toppen, det är dessutom väldigt nära vägen – perfekt för dagen.
Vädret är perfekt och redan 15 minuter från vägen står vi vid foten av leden som ser minst sagt njutbar ut. Rolig tunn is, blandat med snö och klippa leder oss 200meter upp till botten av isfallet på toppen. Solen skiner där uppe och vi undrar om det ens är i skick att klättra. Isen visar sig vara perfekt, Sorbét som det kallas, det är kanske en av de få gånger som vi lyckats pricka in sådan härlig is.
Vi når toppen och springer sedan ned till bilen där vår vän Kalle väntar på att hämta upp oss. Inatt sover vi inte i tält, utan har bestämt oss för att ta in på Senja Lodge för att få lite värme efter nattens huttrande.
Mysigare plats att bo på under vistelsen på Senja går inte att finna och vi lagar en rejäl middag och tittar igenom ledbeskrivningarna inför morgondagens uppdrag. Vi upptäcker också att den led vi scoutat och klättrat under dagen blev klättrad 2012, och fått namnet The Shelf , 300m WI4+.
Imorgon bestämmer vi oss för att gå till foten av berget Kyle, som skall vara perfekt för lagomt långa alpina klätterleder på ca 200m i varierande grader. Vi bestämmer oss först när vi tittat på väggen på nära håll för att köra på en led som heter Stormbringers, 200m, M4 som ringlar sig upp till en liten topp till höger om Kyle och “Kyles Keyhole”.
Det visar sig vara en fantastiskt trevlig klättertur som får avrunda den här turen till Senja. Kalle hämtar återigen upp oss där vi blev lämnade och vi rullar nu tillbaka de 4 timmarna mot Abisko. Det är fascinerande hur 2 dagar kan kännas som en vecka av ledighet, förmodligen för att man fyller dagarna med något värdefullt.

 

Tidig morgon, frukost in the making.
Dagens första led, den tunna isen lite till höger i bild, som avslutas med isfallet i solen. The Shelf.
Nära vägen. Skönt tycker vi, för en gångs skull.
Sunshine vid starten av leden!
Sofie på första replängden. The shelf
Ett härligt alpint ankare.
Smile to the camera!
Toppfallet, Sorbé!
Fint är ordet, på väg ned från toppen!
Dag nummer 2, nedanför Nordväggen på Kyle! Vår led går till den spetsiga toppen i bild!
Magnifik utsikt på approachen!
Första replängden, finns inget bättre än frusen mossa!! Stormbringers
Klippa, sista biten till toppen! Stormbringers
Summit!
Stormbringers!
What a view! Senjahopen är byn nere i fjorden.
Sofie förbereder repet för att fira ned och hem.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre + två =